Du är här: Startsidan

Kommande i kalendern

1/7Sommarkonfirmander
2/7Konfirmation
2/7Konfirmation
2/7Konfirmation
3/7Högmässa
3/7Konfirmation
4/7Vägkyrkan
4/7Utställningen "Kärlekens lov"
5/7Vägkyrkan
5/7Utställningen "Kärlekens lov"

Visa hela kalendern

Anmälan till konfirmation

Anmäl dig till konfirmation

Är du intresserad av sommarkonfirmation i kombination med gympaläger på Lingvallen? Kontakta då Skånes gymnastikförbund.Barkåkra församling har BARA anmälan till konfirmationsdelen.

Veckans bibeltext

Det kom en man som var sänd av Gud,
hans namn var Johannes.
Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset,
så att alla skulle komma till tro genom honom.
Själv var han inte ljuset,
men han skulle vittna om ljuset.
Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus,
skulle komma in i världen.

Joh. 1:6-8



VÄGKYRKAN STARTAR 4 JULI!








Senaste i bloggen

jun19
Att inte döma

Dagens predikomanus. Var rädda om er och gå med Gud!

 

Häromveckan skulle jag köra och handla. Längs landsvägen mot Råå stod en man med tre barn bredvid en bil och vinkade. Jag stannade och frågade om han behövde hjälp. Han berättade att han varit ute och kört med familjen och fått bensinstopp och skulle behöva lite pengar för att komma vidare. Innan jag hunnit säga mer stannar ytterligare en bil. Ut far en kvinna, fly förbannad, och börjar skälla på mannen. Det visade sig att hon stannat två dagar tidigare och hjälpt samma familj, på exakt samma plats. När hon gjort det hade mannen blivit hotfull och krävt mer pengar. De var helt enkelt vägpirater! Lurendrejarna hoppade in i bilen och körde iväg, och jag tackade kvinnan som stannat och hjälpt mig.

I byn där jag bor har vi en Facebook-grupp där man kan skriva om saker som händer i byn, så där skrev jag några rader om det som hänt så att ingen annan skulle bli lurad. Under veckorna som varit har flera kommit fram och frågat om det om hände. De flesta har blivit förvånade när det fått höra att vägpiraterna var britter, och den vänliga kvinnan som stannat och hjälpt till var från Syrien.

För mig sätter detta fingret på problemet med denna fjärde söndag efter trefaldighet, då temat för gudstjänsten är ”att inte döma”. De flesta av oss vet att vi inte ska vara så snabba med att döma, för de flesta av oss vet att det är brutalt svårt att döma rätt och rättvist. Både i fotbolls-EM och i verkliga livet. Ändå gör de flesta av oss det. Gång på gång. Fast vi inte vill. Vi vill vara sådana som Gud genom profeten Sakarja säger åt oss att vara: Fäll rättfärdiga domar och visa varandra kärlek och barmhärtighet. Men slutresultatet blir att Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag (Rom 7:19) som Paulus skriver i en perfekt beskrivning av dilemmat.

Tack och lov får vi idag bibeltexter som kan ge vägledning när vi kämpar med detta som människor och som kristna. Hur ska vi göra för att bli människor som inte dömer?

---

Episteltexten som NN läste för oss uppmanar oss att ta ett steg tillbaka.

Den är hämtad från Paulus brev till församlingen i Rom, det fjortonde kapitlet. Bakgrunden till det han skriver där är ett problem som många kristna församlingar hade, och som kanske några av oss kan känna igen sig i även idag: man hade olika uppfattningar om hur ett kristet liv skulle levas ut, och alla grupperna ansåg sig ha rätt – och rätt att tala om för alla andra hur fel de hade.

För att vara Paulus är han ganska lugn och saklig när han ger tre skäl för att inte döma. (Normalt är han inte rädd för att ta i och ge en rejäl utskällning när han tycker församlingar beter sig illa.)

Det första skälet är: det människor gör, gör de till Guds ära. (14:6) Alla gör helt enkelt som de gör för att de vill ära Gud. Paulus påminner församlingen i Rom och församlingen i Barkåkra om att ta ett steg tillbaka och söka efter intentionen, meningen med en handling. Vad ligger bakom? Vår pedagog i församlingen hade en målande bild för det: vi får ta av oss domarperuken och sätta på oss Sherlock Holmes-mössan. Söker vi med nyfikenhet, finner vi ofta att den andres motiv och skäl inte skiljer sig så mycket från våra egna.

Vi kan jämföra med Luthers förklaring vad åttonde budet: ”Du skall inte vittna falskt mot din nästa. Vad betyder det? Vi skall frukta och älska Gud, så att vi inte bedrar, förråder, baktalar eller sprider rykten om vår nästa, utan har överseende med henne, talar väl om henne och tyder allt till det bästa.” ”Ha överseende och tyd allt till det bästa.” Ibland kan jag fantisera om vad det skulle betyda för internet om den texten kom upp varje gång en försökte posta en kommentar i sociala medier…

Det andra skälet är att Jesus är allas Herre. (14:8-9) Paulus använder kraftfulla ord: Vi kan inte döma Ty ingen av oss lever för sin egen skull, och ingen dör för sin egen skull. Om vi lever, lever vi för Herren, och om vi dör, dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren. Ty Kristus dog och fick liv igen för att härska över både döda och levande. Hur kan du då döma din broder? Eller hur kan du förakta din broder? Paulus påminner oss att ta ett steg tillbaka och tänka på att det är för oss alla – alla – som Jesus gett sitt liv. Också han som ser märklig ut, hon som beter sig konstigt och han som borde skämmas och hon som förfelat sitt liv tillhör Herren och är Guds högt älskade barn som Han sände sin Son för att rädda. Paulus bjuder in oss att se på varandra som Fadern ser på oss. Med barmhärtighet och oändlig kärlek.

Det tredje skälet är att Gud är allas domare. Var och en av oss ska avlägga räkenskap för Gud. I vår tid är det här inte bara en obekväm tanke, utan också väldigt ovan. Och utmanande. Tanken om att en dag, när livet här på jorden är slut, så kommer vi att få ta ansvar för hur det blev inför Gud.

När temat för fjärde söndagen efter trefaldighet är ”att inte döma” så handlar det alltså inte om att ”allt går lika bra”, det är inte ok att stena kvinnor även om det råkar vara ens kultur och det är inte förståeligt att någon går in på en gay-klubb i Orlando och dödar människor för de borde inte ha varit så öppna med sin homosexualitet. Uppmaningen ”att inte döma” gäller oss människor, inte Honom som är den ende som kan döma rättvist och med rättfärdighet. Domen uteblir inte. Men det är Guds uppgift. Vår uppgift är istället att tala profetiskt. Att varna när det är på väg att gå fel och påminna om vad som är gott och rätt. Som Sakarja gör i sin tid: Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra. Vad skulle vi behöva säga i vår tid?

Paulus påminner än en gång om att ta ett steg tillbaka – eller kanske framåt, in i framtiden, till den dagen då var och en av oss ska avlägga räkenskap för Gud. Genom att ta de där tre stegen tillbaka och försöka se i det bredare perspektivet, i Guds Faderns perspektiv, kan vi bli bättre på att inte döma.

---

Jesus, å sin sida, uppmanar oss att ta ett steg närmare. Inte bara ett steg, utan riktigt riktigt nära. Så nära att vi kan se oss själva speglas i den andras ögon.

Många av oss är imponerade över det briljanta svaret. I denna situation är varken ja eller nej ett godtagbart svar. ”Nej, stena henne inte” betyder att Jesus går emot Mose lag och bibelns ord. ”Ja, stena henne” betyder att Jesus går emot ockupationsmaktens lagstiftning, dvs endast romarna i form av ståthållaren Pontius Pilatus har rätt att utdöma dödsstraff, och den som går emot det är en upprorsmakare som själv måste avrättas. Istället kommer det som är ett av världens mest kända bibelord: Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.

Men få av oss tror jag förstår hur briljant svaret faktiskt är. (Nu blir det lite bibelnördigt, men jag vet att det finns flera som tycker att det är intressant, så ha lite tålamod ni andra.)

Där står Jesus med sina anklagare framför sig. En grupp bibelexperter. Män som kan de heliga Skrifterna utan och innan. De ställer sin fråga och Jesus böjer sig ner och ritar med fingret på marken – på stengolvet i templet. För den som kan sin bibel, är det kristallklart vad Jesus anspelar på: berättelsen om hur Gud skriver budorden på stentavlorna med sitt finger. Jesus påminner om lagens bud och att de gäller alla.

För den som kan sin bibel väl är det också en påminnelse om vad Gud säger genom profeten Jeremia: De som viker av från mig liknar en skrift i sanden, ty de har övergett Herren, källan med det friska vattnet. (Jer 17:13) Hela Jesus person visar med den tidens kroppsspråk att han ser vad som pågår och att han tycker att det är fel.

Men de framhärdar med sin fråga. Då får de ett bibelord som svar.

Vi kristna är ju inte de första som tolkar bibeln. Redan på Jesu tid fanns olika sätt att läsa samma bibeltext. Budet om att stena finns i 4 Mosebok och där finns också ett ganska hemskt stycke om vad en man ska göra om han tror att hans hustru är otrogen. Hon ska genomgå ett svårt prov och bara om hon överlever är hon skuldfri. I vår bibelöversättning står det: Mannen är fri från skuld, medan kvinnan ska bära den skuld hon själv dragit över sig. Men redan före Jesu tid hade rabbinerna börjat ifrågasätta att detta skulle tolkas så bokstavligt. Hebreiskan tillåter nämligen en annan tolkning: OM mannen är fri från skuld, ska kvinnan bära sin skuld. Hon kan alltså bara straffas om hennes anklagare lever ett syndfritt liv. Det är detta Jesus citerar.

Han möter alltså anklagarna med ett bibelord – ja flera stycken om man räknar de som han anspelar på med sitt ritande med fingret på marken. Bibelord som vänder perspektivet från kvinnan till anklagarna själva. Jesus tvingar dem att ta ett steg närmare, så nära att de står i kvinnans ställe. Ja visst gäller lagen. Den gäller alla. Även dig. Och kan du ärligt säga att du själv är helt skuldfri?

Det finns bara en som kan säga det, bara en som är helt fri från synd och som har rätt att kasta den där stenen. Men Han avstår. Istället stiger Han fram och ställer sig mellan oss och domen, och låter straffet träffa Honom själv, så att vi kan gå fria.

Och Han säger till oss alla, och idag på fjärde söndagen efter trefaldighet tänker jag mig att Han talar med särskild värme och omsorg till alla oss som kämpar med att inte döma: Jag har inte kommit för att döma världen utan för att rädda världen. (Joh 12:47) Gå, och synda inte mer.

---

Att inte döma. Det är något vi får kämpa med som människor och som kristna. Dagens bibeltexter ger oss vägledning i den kampen. De påminner om att ta ett par steg tillbaka och låna Faderns perspektiv på saken. Och de påminner oss om att ta ett par steg närmare och låna Sonens perspektiv på saken. Så får vi fördjupas i ödmjukhet och förlåtelse till att alltmer likna Kristus själv.

0 kommentarer Läs mer »

Visa hela bloggen

Besök oss på Facebook

Barkåkra församling på Facebook
Alla rättigheter reserverade Barkåkra församling
Svenska kyrkan
2016
Besöksadress Barkåkra församling Barkåkravägen 199 262 91 Ängelholm
Postadress Barkåkra församling Box 1264 262 24 Ängelholm
Telefon 0431 - 44 54 70 E-postadress barkakra.forsamling@svenskakyrkan.se